[Kanalisering]. Att känna sig vilsen och förvirrad är tyvärr ett nutida normaltillstånd. Mina guider säger till mig att människan är satt på ett prov; vi är en del av ett experiment där vilsenhet och förvirring har lagts på oss kollektivt för att vi tillslut ska tvingas gå inåt för att få svaren.

I regel vill vi människor söka svar i det externa. Men det är inte där svaren finns. Det externa kan erbjuda en förklaring, men utan att stämma av med vårt inre, blir de förklaringarna bara en del av förvirringen. Om vi inte har upprättat en stabil relation med våra inre svar kommer det yttre förvirra oss mer och mer.

Så vi vandrar runt här i ett mörker och lägger all vår tilltro till auktoriteter och experter istället för att göra oss själva till auktoriteten i vårt eget liv.

Den inre resan skalar av lager för lager av förvirringen. Den alstrar mer och mer klarhet och för varje nivå vi avtäcker förvirring, kommer en ny nivå med klarhet. Vi går djupare och djupare in i vår förvirring och når djupare och djupare klarheter hela tiden. Vi släpper det linjära mer och mer när vi börjar kunna stå på nya vingliga ben och utforska det icke linjära. Vi ser att vi i sanning är Multidimensionella, att vår fysiska kropp är en karta, är en avancerad teknolig, är en nyckel, är en antenn, en mottagare och utsändare av energier, är en knytpunkt av det dåtida och framtida i en enhet. Kroppen är både uråldrig och futuristisk.

Kroppens inbyggda lögndetektor, vilsen no more

Kroppen har en inbyggt lögndetektor mot att bli vilsen och förvirrad, eller som jag kallar den bull shit-o-meter. En saftblandare på huvudet som går av när man hör en lögn. När en person väl har vaknat upp finns inga behov i den individen att jaga efter ”bevis”. Kroppen är beviset. Kroppen känner sanningen och lögnen. Kroppen vet. Och fram till den punkten är vi lättledda offer som opererar genom de program som håller oss sövda.

(Jag hörde en gång om en man som gick med slagruta, men han hade lärt sig att använda kroppen som en slagruta, så han slängde själva pinnen / dowsing rod och gick runt och kände med kroppen istället och det fungerade lika bra). Men om vi tror att vi är beroende av pinnen (det yttre) för att känna vart det finns en vattenådror, kommer vi aldrig få upptäcka våra inbyggda förmågor. Om vi kan öva upp den känsligheten behöver vi inte vara så vilsen.

För många år sen, innan mänskligheten påbörjat sitt andliga uppvaknande hade vi andra utmaningar. Då stod kroppen i vägen för oss och vi försökte övervinna kroppens lägre impulser på olika sätt. Jag tänker osökt på kyrkans försök att tukta och späka kroppen (https://sv.wikipedia.org/wiki/Späkning) som ett sätt att tysta drifterna och försöka manuellt bjuda in Anden. Idag är det inte så längre. Våra kroppar har aktiverats och klickat rätt, hakat i en högre oktav. Våra kroppar är inte längre primitiva, de tar in såna mängder ljus / koder nu att de har gått från att vara fysisk-fysiska, till fysisk-eteriska, till eterisk-fysiska, till eterisk-eteriska.

Vi börjar minnas mer och mer

Du är en tidsinställd minnes-bomb som tillslut kommer att MINNAS allting. Allting blir tillgängligt för dig. Punkten då du börjar minnas vem du eg är, hur du hänger ihop med allt som är, är också det ögonblick då du släpper ditt gamla jag som var vilsen och förvirrad. Punkten då du inte längre är avstängd, nedstängd och nedsövd. När du väl vaknat upp börjar en högre nivå av ansvar där din kärlek för dig själv och allt som finns, leder dig i dina val.

Därifrån kommer du kräva frihet, sanning, kärlek, glädje lek och skapande, svängrum, autenticitet och att andra tar ansvar.

Många av oss som föddes uppvaknade har levt livet ’baklänges’. Vi gjorde sånt som tog en halv mansålder att behärska när vi var små. Å andra sidan fixade vi inte att hantera samhällets 1-2-3 förväntningar utan att cringe oss igenom tortyren. Passa tider? Vaddå försörjning? Barn?! Äktenskap? När vi är i medelåldern börjar vi sakta värma upp till alla de saker som var baklänges för oss då. Känns det igen? Det är helt ok för vi fungerar som sunda motpoler till de som gör det ’rättvänt’ och de är sunda motpoler för oss.

Att avprogrammera sig själv från vilsenheten

”Forskarna sa så, då är det sant”. Jag tentade av Vetenskaplig metodik år 2001 och jag vet att forskning är politik. Forskning är inte mer avancerad än kvalitén på frågeställningen och hela processen är så trög att när forskarna väl har fattat hur stora frågor de eg kan ställa, har hela vår civilisation kört om dem för länge sen. Självklart finns det givande forskning, personligen gillar jag Neuro science och kvantfysisk forskning, men en studie är ingen studie och många svaga studier gör dem inte starka tillsammans; allt de gör är att visa på en svag tendens (låg validitet och låg reliabilitet).

Forskningens roll är inte att ge ”sanningen” och ingen forskare tror det själv heller. Forskningens roll är att ge en fingervisning och att genom nya frågeställningar få nya vinklingar. Om vi tror att forskning ska leverera sanningen kommer vi få vänta livet ut.

Jag ser ständigt hur folk disempower sig själva genom att ge forskning överdriven mandat. Och det är en stor intellektuell tröskel att ta sig över, för många är uppväxta i en värld där de blivit indoktrinerade att tro att man bara är en liten människa som är dum i huvudet, så därför måste man lyssna på vad experterna säger.

…Var det inte så kyrkan gjorde? De fick alla bybor att känna sig dumma i huvudet genom att hålla predikan på latin. De dikterade hur man skulle tycka, känna, leva. Är vi inte där igen, med en ny kyrka kallad Vetenskap? Om man inte underkastar sig vetenskapen är man ”vetenskapsfrånvänd”, en intellektuell kättare. [Kätteri: En irrlära dvs en åskådning som strider emot etablerad trosuppfattning]. Men vem bestämmer vad som är etablerad trosuppfattning?

Jag kan underkasta mig vetenskapligmetodiken, men aldrig vetenskapen då den är en kultur som bygger på politik, fusk-forskning, lobbyism och korruption. Vi kan idag inte veta om en studie är fuskad eller äkta. Det går till och med att fuska peer review studies numera.

Vem leder dig? Du eller någon annan?

Du är din egen Lärare.
Du är din egen Läkare.
Du är din egen Ledare.
Du är din egen Expert.
Du är din egen Mentor.
Du är din egen grävande Journalist.
Du är din egen Lag.
Du är din egen Kultur.
Du är din egen Guru.

Vänta inte. Vänta inte på att någon av de som kan titulera sig ovanstående expertis, ska ge dig svaren. De kommer inte att ge dig svaren. Det håller dig kvar i ett passivt läge där du inte har något incitament att veckla ut alla dina egna inre förmågor. Din egen Clair-Knowing.

När du avprogrammerat dig all bullshit, alla de strukturer samhället har tutat i dig om vad som är möjligt och omöjligt och du börjar spränga de gränserna och söka dig till områden långt utanför ditt gamla jag, där du hittar nya trådar av det som är du också, trådar som leder dig till helt nya höjder – då har du Self Realised. Lev inte efter några regler förutom de regler du själv skapat. Your life, your rules.

När vi Self Realise så lägger vi inte någonting utanför oss själva, vi lägger allt inom oss själva och där börjar den nya resan.

Tänk om du suttit framför Osho. Han var Self Realised. Han hade gjort det hårda arbetet att söka sin inre ledare, inre läkare, inre mentor, sin inre lag etc. Så varför skulle inte du? Varför skulle du luta dig emot Oshos lära, när du kunde luta dig emot din egen lära? Han var ingen ovanlig människa, han var bara någon som var villig att göra jobbet. Framtidens ”Oshos” kommer vara mycket mer avancerade än honom. Du behöver inte vara Sanyasin, behöver inte följa något system – du ÄR redan systemet. Så fort du börjar följa ett system, har du gett upp ditt eget inre ledarskap och gett rodret till någon eller något annat.

Samhällets lögner gör oss tillslut till experter på att ifrågasätta

Vi lever dessutom i en informations-diktatur där media styr debatten med sina lögner om vad vi ska tro, tänka och tycka. Media är den andra nya kyrkan tillsammans med vetenskapsvärlden. Vi lever i en kultur där en blind leder en blind. Men återigen, förvirringen är själva mediumet vi existerar i som formar oss till expert-ifrågasättare.

• Skolans roll är att göra oss smarta nog för att kunna få en anställning, men dumma nog att stanna kvar och inte utforska hur mycket mer vi hade kunnat växa om vi skapade något helt eget.

• Sjukvårdens roll är att göra oss friska, men statistiken visar att dödstalen går ner när läkare strejkar och inte finns på plats (artikel här).

• Medias roll är att ge en objektiv bild av vad som händer i världen, men det existerar ingen oberoende media, all media är politik.

• Kyrkans roll är att rena våra själar, men inom kyrkan finns några av de värsta rovdjuren (child sex trafficking).

• Rättsväsendets roll är att tillämpa lagar, men de är själva korrupta.

• Politikers roll är att administrera folkets vilja, men de gör politik för sina egna syften och inte för folket.

• Vi får höra att vi lever i en demokrati, men Sverige är en republik. Demokrati betyder direktöversat folkstyre, där folket ska stifta lagarna.

• Vi ser våld som underhållning. Sanningen är att våld är oerhört traumatiserande för nervsystemet och har ingenting med underhållning att göra.

• Vi ser porr som sex men porr är endast könsfriktion. Sex innefattar intimitet, sårbarhet, mod, att släppa kontrollen, tillit, gränslöshet, magi, närvaro, lust… listan kan göras lång.

• Här klappar vi djuren med ena handen och dödar dom med den andra.

Inte undra på att det råder en kollektiv förvirring när det finns så många knasigheter. Vår utmaning är att skära genom dimmorna med klarhetens svärd. När allt fler kommer ur förvirringen behövs den inte längre som vår träning att hitta klarhet.

Andligt bullshit skapar mer vilsenhet

Lugn. Det andliga communityt kommer också få sig en känga. Här har vi alla initeringar inom tighta subkulturer där du bara kan växa inom ramen för hur beredd samlingen människor där är villiga att gå. För du kan vara en antagonist även inom subkulturer och utmana människor där tills du sakta blir utesluten. Det är då folk vill börja följa dig. Men varför skulle du vilja leda? Ledarskap föder korruption eftersom den bygger på dynamiken att vi ska underkasta oss något; ett system, en lära, en tes, en person, ett community. Nej, vi alla är ledare. Och vi inspirerar varandra, lär av varandra, lyfter varandra. Vi äger vår egen form, vi bär vår egen vikt.

Inom Ayahuasca communityt finns en skara människor som inte litar på sina egna inre resurser utan det måste komma utifrån. Den kraftfullaste drog som dessuom är perfekt anpassad till ditt eget nervsystem och aldrig kommer pusha dig över dina subtila gränser, aldrig kommer ge dig mer än du kan hantera – finns redan inuti din kropp. När du smakat på din egen gränslöshet blir Ayahuasca ointressant. Hur man än vrider och vänder på det är drogen en krycka, för den håller dig fången inom ramen för vad den kan leverera. Du är större än så. Om du låter drogen bli din referenspunkt för hur ”stor” du kan vara, har du redan begränsat dig. Ayahuasca är till för djungelfolken, det är deras sätt att justera sig själva – de har redan hittat den stora inre rymden och drogen har inte samma sensationella värde för dem som för oss teknokrater. De är människor som lever i och av och för djungeln. De är högoktaviga och rena, de har inte samma mörka fläckar som den teknokratiska människan, de har inte våra program. Någonting gör mig rasande kring det vulgära i att kolonialisera deras medicin. Dessa folk är sen tusentals år formade av djungeln och finner den medicin som är perfekt anpassat till deras genetik; för deras förfäder har använt den. När Gringos kommer för att få deras medicin och sen ta den till sitt samhälle blir det något helt annat. Om du är redo för Ayahuasca behöver du den inte. Djungelfolken behöver inte vara redo för att göra processen, de är redan processen, den fanns i modersmjölken så för dom är det bara en justering av något de redan var.

Tantra communityt. Tantra är som ett password för folk som är sexberoende. Om man bara säger ordet Tantra är det ok att konsumera andras kroppar, att söka sexuell närhet med en stor mängd människor på ett aningslöst sätt. Läran om Tantra har lite gemensamt med de grupperingar som sysslar med det. Och de flesta som gör resan genom det korrupta Tantra communitit i Sverige upptäcker vilket mörker som finns där. Hur dess rockstjärne-ledare där snortar makt och uppmärskamhet. Jag hörde om ett Tantra community i Sverige där de lottade ut kvinnor på en scen i stort fniss och triumf, den som bjöd högst fick sex med kvinan. Detta är ju inte Tantra, det är en slasktratt för sexmissbrukare. Men läran i sig har uppenbara begränsningar. Du existerar i Tantra boxen och vill du spränga dess gränser behöver du kliva ur den. Du ska svara upp till ett sex-system och ”lära dig” sex. Din kropp kan redan sex. Den vet allt den behöver veta. Har du sexuella blockeringar kommer de inte från kroppen, de kommer från ditt sinne, från din belief system kring lust och skuld. Och vi vet redan vad som händer med människor som har MVG i att underkasta sig ett system. De blir radikaliserade.

Namaste, Love & Light. Här har vi människor som är konflikträdda. De gömmer sig bakom dessa två begrepp (som ju också är en programmering). De vågar inte stå i sin sanning, de har upptäckt att de kan hålla sig små och inte behöva lägga manken till för att hitta sin röst, hitta sitt kroppspråk, hitta sin kompromisslöshet, spränga sina gränser om de har en osynlig Namaste tattuering i pannan. I 9 fall av 10 är de högsensitiva som lever i en motreaktion; de har stannat i begränsningen av sin högsensitivitet. Låt en Love & Light programmerad person träna kickboxing i 2 månader och kan det hända mycket intressant. Love & Light anhängare har Gudskomplex. Det är en supersvår programmering för hur ska man komma ur boxen Gud? Man försöker vara så ren, helig och ofelbar att man är helt insnärjd i ett själv-dömande 24/7, aldrig är man ljus nog. Och inombords växer sig skuggan allt starkare och man måste pressa ner skuggan. Man har inte accepterat att man är en människa. Människan är en mix av det animaliska + det gudomliga. Vi måste integrera och förädla båda delarna för att bli hela. Vi kan inte förneka en av dem.

Det finns ett behov av att rehabilitera vårt kollektiva mind. Vi har utstått pålagd förvirring sen tideräkningens början. De som har sagt sanningen har dödats, bränts och torterats till tystnad, och så har förvirringen kunnat fortsätta. Vi har betalat ett högt pris; priset av att hållas liten, kuvad och rädd. Utan att förstå vilka enorma inre rymder och krafter som väntar. Idag finns bara inbillade auktoriteter, de vi väljer att underkasta oss. Så varför ska vi?

Vill du ha hjälp med vilsenheten?

Hej vännen! Jag heter Karolina och är Emotion Code givare, utbildad av Dr Bradley Nelson. 

Emotion Code är ett verktyg för att släppa på tunga energier som håller oss nere. Ju mer tunga energier vi får bort från vårt energifält / kropp, desto klarare blir vi i tanke, ord, handling och med det följer även livet och hur andra bemöter en. Tunga energier som sorg, depression, ångest, oro, svek etc blockerar flödet i kroppen / livet och tar mängder av vital energi från oss. Att få bort dem är avgörande för vårt mående.  

Alla mina behandlingar sker på distans. Jag jobbar med kinesologi när jag skannar kroppen efter de negativa energier som fastnat. När jag är färdig med behandlingen mejlar jag dig vad jag funnit. Ditt undermedvetna vet exakt vad som är felet och vad som är lösningen och det är på det undermedvetna och på cellnivå jag jobbar med min behandling. Din kropp styr behandlingen.

Klicka här för att mejla mig din beställning, så bokar jag in dig eller om du har några frågor! Vi hörs snart.